Båten lade till i hamnen på Bornholm. Jag ledde av min cykel som jag skulle tillbringa min tid med de följande dagarna. Vi var fyra stycken som skulle tillbringa vår semester med att cykla Bornholm runt.
Jag trodde i min enfald att ön var lika platt som Öland. Men ack vad jag bedrog mig. Det fanns t o m specialvägar och skyltar med lutningsprocenttal på. Första dagen cyklade vi rätt långt så vi var trötta när mörkret började lägga sig. Vi hittade en tältplats, den sista som fanns. Det var bara att slå upp tältet hur vi kunde sa gubben som anvisade oss platsen. Upp med tältet och in och sova. På morgonen låg vi bland våra fötter. Tältet stod i en backe. Det har vi skrattat gott åt många gånger.
Veckan gick mot sitt slut, med skavsår både här och där. Det var det värt, för ön var fantastisk.
Har du inget särskilt resmål, åk dit!!!!!
Varför är alltid bussen sen?
Igår var vi ett gäng vid busshållplatsen som höll på att frysa ihjäl. Skulle bussen dyka upp innan vi hade frusit till is? Is hade vi väl inte blivit, för det spöregnade ju. Blåsten tjöt och hur man än försökte skydda sig gick det dåligt. Äntligen kom bussen, trodde vi ja. Fel nummer, men jag hade god lust att hoppa på den ändå för att få bli lite varm. Det var bara att bita ihop. Regnet fullkomligen vräkte ner. Man blev blöt rätt så vi stod under tak. Nu kommer något blått. Kan det möjligen vara……….jo, det är det. Vi nästan tävlade om att få stiga på och in i värmen. Skakande av köld hittade jag en ledig plats. Med fumliga fingrar öppnar jag facket på väskan och trycker ner mitt busskort. Jag ser himlen som en enda mörk sköld som täcker vår lilla stad. Öland syns inte för regndiset. Var är värmen? Finns det ingen värme på den här bussen? Varför stänger han inte dörrarna, den lilla värme som fanns kvar försvann snabbt. Dörrarna går igen men går genast upp igen. Chauffören stänger, men de öppnas på nytt igen. Så där håller han på en stund. Nu fastnade dem i stängt läge. Bussen rullar sakta iväg. PLING. Bussen stannar vid nästa hållplats. Samma proccedur igen. Då säger min granne på platsen intill att så har bussen hållit på ett tag. Chauffören har till och med varit ute och försökt stänga dörrarna för hand. Jag tyckte väl att han var blöt ihåret. Inte kom han från duschen direkt. Bussen åker iväg, men när den ska växla upp så börjar den skaka.
Vi studsar på säterna, när den nya växeln hugger i. Så håller det på med dörrar som inte vill och växel som inte låter bra. Detta är ju en sprillans ny buss. Dåligt tycker jag. Vi var försenade när vi kom fram till Lindsdals centrum. Någon värme hade jag inte fått upp. Det var bara att huttrande försöka ta sig hem.
Jag trodde att de nya bussarna inte hade några problem. I detta fallet får jag skylla på bussen. Stackars chaufför, som ska behöva köra en sån här skit-buss. Det är ju alltid han som får ta emot bannor.
Resa hit och resa dit och resa ner i diket. Den enda resan jag gör varje dag är med buss. Kan snart alla träd och alla dikeskanter. Samma människor kliver på och av bussen varje dag. Undrar vart dom är på väg. Undrar hur deras dagar ser ut. Vi får vara glada som har bussen……..
När jag var i Grekland var det ett himla oväsen, Cikador hette dom visst. Har letat lite på internet och dom är tydligen i Thailand också. Får leta vidare efter ett ställe där dom inte finns, för dom är otäcka.
Resor till höger och vänster. Alla bara pratar om vad dom ska göra vinter,vår, sommar och höst. Ut och resa naturligtvis. Bort från trista Sverige. Ligga på stranden och bara lapa sol och lata sig. En del människor åker fyra gånger per år, och kanske mer. Att dom orkar sitta på planet så många gånger. Jag längtar efter att få resa i Sverige och få se vårt eget land. Ett mål som jag satt upp är att åka till Pajala. Egentligen vet jag inte varför jag har fastnat för denna lilla plats långt upp i Sverige. Den ligger nästan på gränsen till Finland. Nång gång ska jag komma dit.
Ända sen jag var liten har jag velat åka rymdfärja till månen. Tänk att få sitta därute och vinka ner till moder jord. Har alltid hört att människan ska få bo i rymden på rymdstationer. Det skulle bli som små städer. Även där tror jag det skulle bli trångbott, när alla utomjordingar kommer dit också. Jag tror inte vi är ensamma i universum. Det finns säkert något där ute, som har samma tankar som vi. Ställ dig vid busshållplatsen så får du se vem som kommer först, bussen eller……….
Senaste kommentarer