Valsugana.nu

Nu har grannarna gett upp hoppet om fina dagar och ställt av sin husbil. En sista vecka i Skåne som avslutning av säsongen gav bara fint väder. Väl hemma i Kalmar igen kom regnet, vad lustigt. Nu blir det ingen lugn och ro för bilen. Allt ska fixas för vinterförvaring, sen kan den komma till ro. Den ska tydligen få stå ute i vinter för att inte mössen ska äta upp innanmätet. Det är inte lätt att vara husbil inte. En lång skön vintervila innan våren är på gång och den ska ut på vägarna igen.

Flygplanen blir bara större och större med fler flygstolar. Smala gångar och trånga sittplatser. Nu ska det äntligen bli ändring på detta på ett flygbolag i alla fall. Thomas Cook Airline har stor benutrymme, hela 84 cm. Planet minskar ner sina passagerare, men kommer att tjäna på det ändå. Fler kommer att åka med för komfortens skull. Bra jobbat!!

Var bor alla människor som traskar runt på gatorna och vad sysslar dom med. Ett litet samhälle utanför två stora städer. Hur kommer det sig att dom bor just här. Beror det på arbete eller råkade dom bara hamna här helt apropå. Skulle dom vilja flytta om dom hade en chans. Har dom alltid bott här. Hur kommer det sig att han eller hon hamnade i just det huset eller just den lägenheten. Tänk så många frågor det finns runt boende och beteende. Jag är lite nyfiken, jag är ju en ibland dom……

När jag var liten ville jag bli missionär. Jag visste väl egentligen inte vad ordet betydde. Men missionär skulle jag bli till punkt och pricka. Skulle åka till fattiga länder och ge barnen mat och kläder. Ta hand om dom som for illa, hjälpa dom med sjukvård. Antingen läkare eller sjuksköterska, det spelade väl inte någon roll,  bara jag fick hjälpa till. Ta upp barnen i famnen och trösta dom som grät. Ge dom leksaker, sånt som vi hade överflöd av. Nu blev det inte så, inte ens sjuksköterska blev jag fast jag sökt till skolan. Kom in som första reserv och ingen hoppade av. Det var nog meningen att jag skulle bli något annat. Hjälper de behövande så gott jag kan i alla fall. Både fattiga och rika som har olika problem.

Läste att var femte hotellgäst är en tjuv. Dom tar tydligen allt de kan komma åt. Handdukar, morgonrockar, inventarier o dyl. Tvål och schampo är väl ok tycker jag, för det är ju förbrukningsartiklar med reklam. Men att gå lös på handdukar och kläder, då har det gått för långt. Vem vill gå omkring med en badrock som har använts av hur många människor som helst. Eller tar dom sakerna bara för att det är spännande. Det är nog både och. Låt bli prylarna så kanske det kan bli billigare att resa.

Resa kan vi alla göra, antingen på riktigt eller låtsas. När man går in på djupet i Yoga och tid och rum försvinner. Det kallar jag för resa. Tankarna och hela kroppen försvinner bort från verkligheten. Det är större avkoppling än att ge sig iväg ut på strapatser.

Sommaren -78 var jag på semester i Polen. Hade åkt bil ner till Warszawa med bekanta. Hemresan skulle ske med tåg från Warszawa till Swinoujscie. Vi åkte nattåg, min man och jag. Han hade överslaf och jag sov under. Vi hade äntligen somnat då vi vaknade med ett ryck. Min man trillade ner från slafen, låg i luften ett slag innan han landade på golvet. Vi tittade ut genom fönstret. Det var alldeles mörkt, förutom en man som gick omkring med en ficklampa och lyste lite. Vi stod mitt ute i skogen, och ingen fattade vad som hänt. Kommer inte ihåg hur länge tåget stod stilla, men det var en evighet tyckte jag. Nåväl, vi kom fram till vårt mål trötta och förundrade över vad som hänt.

När vi som små battingar fick ta på oss finkläderna och sätta oss i bilen in till Kalmar, pirrade det alldeles extra  i magen. Väl framme fick vi stå i kö som alla andra som väntade på Ölandsfärjan. Det var jättespännande när bilarna så sakteliga fick köra på färjan. Färjestaden låg så långt bort men ändå så nära. Nu får man stå i kö på Ölandsbron i stället. Jag vet inte vilken kö som var roligast att stå i men det var nog färjekön. Där hände det alltid så mycket spännande runt omkring.

Tacka vet jag förr.

Ända sen jag var liten har jag alltid velat åka till Ceylon, som numera heter Sri Lanka. Varför jag är så fasionerad av ön vet jag inte riktigt. Såg väl något reportage om ön, som har etsat sig fast. Jag vet att jag tyckte han hade så vackra ögon, pojken som filmen handlade om. Naturen var också underbar. Men det var ju så länge sedan, nu vet jag inte om jag vill åka. Det har ju varit oroligheter där länge nu.

Snart kan du resa ut i rymden för en “billig” penning. Allt från 25.000-140 mille kostar besöket. Vill du åka ända till månen kostar det lite extra. 692 miljoner kronor för en rymdstol. För 140 miljoner får du åka ca 120 varv runt jorden och titta ner på oss jordkrabbor. Vill du bara upp på 10 mils höjd prånglar du fram 1,4 miljoner, detta kommer att ske inom en snar framtid. Så fram med pengarna som ligger i madrassen och ut och res.